En typisk dag mellan två världar

Idag kom jag, Saga och Theodor hem samtidigt. Taxichaffören sa att Theodor var ledsen - han hade glömt något på skolan, men han visste inte vad det var. Jag dirigerade Saga till en sin kompis Judith som var ute och lekte, gick fram till Theodor som berättade att han glömt sina solglasögon på skolan.... detta är en katastrof. Theodor kan inte för sitt lilla liv förstå att jag inte kan åka till skolan och hämta hans solglasögon. Han skriker och skriker. Inget duger. Det spelar ingen róll hur många gånger jag säger "ja, min älskling, du glömde dina solglasögon på skolan". Theodor vill hämta dem NU och jag säger "Theodor, du får hämta solglasögonen i morgon när du åker till skolan" Då säger Theodor "NEÈEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ" Jag försöker bryta beteendet och föreslår en aktivitet istället... tror ni att det går bra!!?? Jag erbjuder cykeln.... men Theodor vill inte sätta på sig hjälmen. Jag erbjuder då sparkcykel och säger att då måste man inte ha hjälm - fel men va´fan! Det går inte hem. 20 minuter senare skriker Theodor att han vill cykla men inte ha hjälm. Då ringer rektorn på skolan där jag jobbar. Det tillhör historien att min morfar har dött och jag är tvungen att åka till Island i mprgon. Jag har försökt få tag på min rektor för att få tjänstledigt. Nu när hon väl ringer upp mig vill jag ju inte släppa henne. Rektorn får gott vänta tills min histeriska Theodor lugnar ner sig en aning. Jag kunde ha ett okey samtal med henne och Theodor överlvde - utan sina solglasögon. Det är intressant att observera hans besatthet vid vissa saker- han har sina periode. Just nu är det solglasögonen. I februari och mars var det mobiltelefonen, vissa fixeringar kommer och går andra består... stänga dörren består, dra upp dragkjedjan HELA vägen - består, täcket ska ligga korrket - består!
Sticker till kalla kalla Island nu - utan barn - med sorg.
/Margrét

Min son Theodor

Jag är mamma till Theodor 6,5 år. 2003 ville jag och min man så gärna få ett barn. Theodor var ett kärleksbarn och så efterlängtad. Under graviditeten blev jag enorm - gick upp 35 kilo och man kunde konstatera att barnet var väldigt stort. När han föddes var han drygt fem kilo och såg ut som en sumobrottare ha ha
De första sex månaderna var Theodor mer eller mindre på sjukhuset. Han hade ett virus på hjärtat som gjorde att hjärtats högra kammare inte pumpade blodet så som det skulle. Han kunde inte riktigt suga och svälja vilket gjorde att ammningen var ett moment ingen så fram emot. Han spydde också upp allt, vilket gjorde att läkarna ville att jag skulle sluta amma. Vi började ge honom sojamjölk istället genom en sond. Han rasade i vikt och var nära att dö. Läkarna kom då på att han var soja- och mjölkallergisk. Sonden satt i länge och Theodor var apatisk när det gällde mat. Vi var på väg att operara in en knapp i magen för sonden när han fick RS - in på sjukhus igen och ingen operation. När man får RS måste man ta sterioider och en biverkning av dessa är att man får matlust ... gissa vad ju Theodor tog emot lilla skeden med krossad banan tjohooo en vecka senare åt han och har ätit otroliga mängder mat sedan dess.
Vi antog att han var sen eftersom han hade en guppig start i livet men snart började vi uppmärksamma att han var inte som andra barn i hans ålder. Vi upptäckte att han inte hörde.... jag klappade händerna bakom honom och han reagerade inte. Det tog ett halvår att få inoperarade rör i öronen. Han hade kronisk öroninflamation och hörde inget!!!!!!! Fin hörsel annars hummmm
Vi antog att han var sen - inte konstigt med tanke på hörseln ... Theodor träffade en sjukgymnast som sa att han inte bara var sen utan att han hade ett avvikande beteende. Vad betyder det? Vi fick kontakt med Habiliteringen. Sommaren 2007 fick vi beskedet att Theodor har en hjärnskada sk migrationsstörning. Nu 2011 har fått Theodor följande diagnoser; autismspektrumstörning, hyperaktiv, epilepsi, oral disfunktion (han kan inte prata) samt utvecklingsstörning. 
Jag gravid med Theodor

Nyfödd

Theodor riktigt smal av sin allergi

Theodor 6 år

Denna resa har varit fylld av förtvivlan, ovisshet och sorg samtidigt som det har varit fylld av glädje, förundran och värme. Resan fortsätter och jag tänkte nu dela med mig av min vardag med min underbara son Theodor.
/Margrét

RSS 2.0