Skolan har börjat

Det kan verka konstigt men det är känns ganska skönt att sommarlovet är slut. Alla rutiner kommer infarande och Theodor känns lugnare... eller är det jag som är lugnare ;)
Sommaren har varit som en berg- och dalbana med en hel del utbrott - jag har kunnat koppla det direkt till dålig struktur i mitt hem. Jag och min man går om varandra en hel del och jag tor att det förvirrar Theodor. Så klart att vi började stenhårt med bildschema. Theodor blev lugnare och vi med.
Annars tycker jag att det är himla mycket bankande - tycker att det har ökat under sommarlovet.
Jag fick en länk skickad till mig om en tjej i Kanada som är autistisk och utan tal. Vid 12 års åldern började hon kommunicera via datorn och berättar då hur hon haft det under alla år och varför hon gör vissa saker som att slå huvudet i väggen. Hon har ju inte kunnat berätta med det har känts som om hon bränner sig eller har myror i armarna. Jag funderade ifall Theodor känner samma sak. Hon berättade också att hon tar bilder på folk i tusental inne i sitt huvud och därför har hon svårt att titta på en människa mer än bara korta stunder. Samma gällde ljud och egentligen alla intryck. www.carlysvoice.com  Jag kan inte låta bli att tänka att det måste nästan vara så för Theodor. Han bankar på allt och tar in ljud på ett mycket speciellt sätt. Han har också ett fotografiskt minne - han kommer ihåg alla människor som han träffat. Han kan även komma ihåg deras tecken eller något som personen gjort. Han har även en GPS i huvudet. Från 2 års-åldern har han kunnat visa vägen till platser som han bara på en enda gång.

Sommar 2011

Theodor: illa illa illa
Saga: Nej, du får inte vara gorilla. SLuta Theodor!
Theodor: apa apa apa
Saga: Ja, du är min apa
Theodor: dumma (S)aga
Saga: Apor kan inte prata. Var tyst!

Kunde inte låta bli att skratta över småsyskonens påhitt i morse när jag och Henrik låg halv döda i sängen. Jag gick upp och dår har Theodor fuskpäls på fötterna istället på armarna ha ha

Sommar och sol med småbarn och Theodor.... det har varit en hel del bankande. Theodor bankar i allt och han blir stimulerad av detta .... då fungerar inga knep i boken för att få tyst på bankandet. Vi har testat allt de senaste 5 åren men banka gör han hela tiden. Vi har varit hemma för det mesta och barnen har fått hjälpa till att måla vardagsummet. Theodor är bra på att jobba - han blir seriös och kan koncentrera sig korta stunder. Annars tackar jag för stödfamiljer och farmor som orkar ha honom lite då och då. Det blir påfrestande att ha både Saga och Theodor i fyra veckor eftersom de är på varandra hela tiden. Om det inte är han som skriker så är det hon.
Härom dagen tänkte jag starta en ny god vana - jag tog med mig vår hund Pompe och cyklande Theodor på en springrunda. Jag har inte sprungit på ett tag men har en mysig runda inne i skogen. Theodor visade sig vara en slavdrivare. Jag hade jo sagt att jag skulle springa... men jag kan inte springa hela tiden och det fixade inte Theodor. Han fick någon slags panikattack varje gång jag gick och skrek "Springa springa springa". Jag kunde knappt andas "Ja, men Theodor, mamma kan inte springa hela tiden. Jag måste få gå lite - bara lite sen springer jag igen" Men tyvärr godtog inte min slavdrivare mina ursäkter, utan fortsatte skrika på mig. Jag sprang.. vad ska man göra!!?? Hur som helst så är vi nästan hemma och Theodor cyklar in i ett bostadsområde där vi brukar gunga på våra promenader med Pompe. Jag ropade att han inte skulle dit men sprang inte efter. Jag stannade vid uppfarten och väntade en liten stund. Om jag skulle springa efter skulle han tycka att det var så himla roligt och cykla fort ifrån mig. Men Theodor kom inte tillbaka så jag går till gungorna. Det var tunga steg - jag var helt slut och benen kändes som stenar. När jag kom fram till gungorna var inte Theodor där. Jag blev så klart jätterädd och sprang tillbaka - men ingen Theodor.... hela grannskapet blev involverat och några hade sett honom cykla förbi. Det är så hemskt att tappa bort sitt barn - ännu värre när barnet inte kan prata ... jag bestämde mig för att springa hem den väg vi brukar ta när vi varit och gungat. När jag kom hem hörde jag Theodor. Han hade varit hemma ett tag och min man sa "Då vet vi att Theodor är som Pompe - hittar hem!" Jag bröt så klart ihop och kände plötsligt hur trött jag var i benen. När jag blev rädd sprang jag utan att ens märka att jag var helt slut - innan kunde jag ju knappt gå. Skönt att Theodor kom hem och inte försvann! Puff

RSS 2.0