Sommar 2011

Theodor: illa illa illa
Saga: Nej, du får inte vara gorilla. SLuta Theodor!
Theodor: apa apa apa
Saga: Ja, du är min apa
Theodor: dumma (S)aga
Saga: Apor kan inte prata. Var tyst!

Kunde inte låta bli att skratta över småsyskonens påhitt i morse när jag och Henrik låg halv döda i sängen. Jag gick upp och dår har Theodor fuskpäls på fötterna istället på armarna ha ha

Sommar och sol med småbarn och Theodor.... det har varit en hel del bankande. Theodor bankar i allt och han blir stimulerad av detta .... då fungerar inga knep i boken för att få tyst på bankandet. Vi har testat allt de senaste 5 åren men banka gör han hela tiden. Vi har varit hemma för det mesta och barnen har fått hjälpa till att måla vardagsummet. Theodor är bra på att jobba - han blir seriös och kan koncentrera sig korta stunder. Annars tackar jag för stödfamiljer och farmor som orkar ha honom lite då och då. Det blir påfrestande att ha både Saga och Theodor i fyra veckor eftersom de är på varandra hela tiden. Om det inte är han som skriker så är det hon.
Härom dagen tänkte jag starta en ny god vana - jag tog med mig vår hund Pompe och cyklande Theodor på en springrunda. Jag har inte sprungit på ett tag men har en mysig runda inne i skogen. Theodor visade sig vara en slavdrivare. Jag hade jo sagt att jag skulle springa... men jag kan inte springa hela tiden och det fixade inte Theodor. Han fick någon slags panikattack varje gång jag gick och skrek "Springa springa springa". Jag kunde knappt andas "Ja, men Theodor, mamma kan inte springa hela tiden. Jag måste få gå lite - bara lite sen springer jag igen" Men tyvärr godtog inte min slavdrivare mina ursäkter, utan fortsatte skrika på mig. Jag sprang.. vad ska man göra!!?? Hur som helst så är vi nästan hemma och Theodor cyklar in i ett bostadsområde där vi brukar gunga på våra promenader med Pompe. Jag ropade att han inte skulle dit men sprang inte efter. Jag stannade vid uppfarten och väntade en liten stund. Om jag skulle springa efter skulle han tycka att det var så himla roligt och cykla fort ifrån mig. Men Theodor kom inte tillbaka så jag går till gungorna. Det var tunga steg - jag var helt slut och benen kändes som stenar. När jag kom fram till gungorna var inte Theodor där. Jag blev så klart jätterädd och sprang tillbaka - men ingen Theodor.... hela grannskapet blev involverat och några hade sett honom cykla förbi. Det är så hemskt att tappa bort sitt barn - ännu värre när barnet inte kan prata ... jag bestämde mig för att springa hem den väg vi brukar ta när vi varit och gungat. När jag kom hem hörde jag Theodor. Han hade varit hemma ett tag och min man sa "Då vet vi att Theodor är som Pompe - hittar hem!" Jag bröt så klart ihop och kände plötsligt hur trött jag var i benen. När jag blev rädd sprang jag utan att ens märka att jag var helt slut - innan kunde jag ju knappt gå. Skönt att Theodor kom hem och inte försvann! Puff

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0