Korttidshem och annat att ta itu med

Lillasyster Saga: Hej, jag heter Theodor och jag går på Labanskolan och jag säger bajskorv!

Vi har haft så mycket bajs-snack här hemma de senaste veckorna. Theodor har haft svårt att prata. Logopeden säger att han har en svår oral disfunktion - eller så hette det något annat finare som jag inte kommer på. Hur som helst så har jag uteslutit att han någon gång kommer att kunna uttrycka mer än enstaka ord som ramla och mamma. Vi jobbade en gång hårt för att få igång talet men sedan han började i skolan har vi inte jobbat med talträningen i någon större utsträckning hemma. Det är som om Theodor behöver en startsträcka och hans startsträcka råkar (eller så vet jag inte så noga om det just råkar) bli BAJS. Han säger bajs framför en massa ord som han aldrig sagt förut. Jag och min man sitter helt förbryllade, tittar på varandra och utbrister "Sa han verkligen bajs-spola?" Vi har nu tröttnat lite på bajsorden och frågar honom allvarligt "Behöver du gå och bajsa?" Då säger han nej och har faktiskt börjat säga ord utan sin fina startsträcka.
För några veckor sedan åkte jag till hans fina fina skola www.labanskolan.se och satt och drack kaffe med elever och personal. Då vänder sig Murat (jobbar på fritids) mot Theodor och frågar "Vad heter du?" och Theodor svarar "Theeeo-dor" Han namn är så svårt att uttala så jag trodde inte att han någon gång skulle säga sitt namn - det fanns inte i min föreställningsvärld. Jag blev så chockad att jag började gråta. Murat blev också chockad över att jag grät och två andra fick också tårar i ögonen. Theodor förstod ingenting och jag var rädd för att han aldrig skulle säga sitt namn igen ha ha

Under de senaste fyra månaderna har vi skolat in Theodor på skolans kosttidshem och igår åkte han dit för att spendera fem dagar där - själv aaaaaaaaaaaaaaa Första gången som jag besökte korttids grät jag. Jag såg Theodor framför mig ligga i sängen och inte förstår varför han var där - ensam! Det är så himla svårt att eftersom man inte vet hur mycket han faktiskt förstår. Nu var det dags - cykeln följde med och Jönssonligan (stor favorit just nu). Jag fick ont i hjärtat när jag la ner hans kläder i byrån. Kändes verkligt på något sätt att göra en sådan praktisk grej. Vi pussades och kramades massor och när jag satte mig i bilen stod han utanför med sin låtsasmobil och tog kort på mig. Så himla söt.
Jag pratade med honom igår kväll och allt hade gått jättebra under dagen och hela gänget tittade på Jönssonligan.

Skolans korttids är i en villa och det känns som ett hem. Han kommer såsmåningom ha sin bästa kompis D med sig där. D skolas in under helgen den vecka som Theodor skolas in på vardagarna.

Jag kommer att börja föreläsa om hur man kan göra vardagen lite enklare när man har barn med bland annat autism och utvecklingsstörning. Föreläsningarna kommer att starta i höst och sitter just nu och skriver mallen. Det är känslomässigt tufft att syna sig själv i sömmarna. Så jag skriver och gråter samtidigt. Skönt då att ta en paus och skriva på bloggen :D


Kommentarer
Postat av: Lisbeth Candow

Jag säger också ofta bajskorv. Otto säger på Bliss brun korv. Bajset är viktigt. Konsistens, färg, doft och periodicitet. Så det så.

2011-07-24 @ 18:42:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0