Mentorsprogrammet

Om en timma far jag iväg för att träffa min mentor för första gången. Jag har aldrig haft en formell mentor i mitt liv - en informell mentor i mitt liv var Kristina Callmar. Kristina träffade jag 1993 på Komvux i Ekeby. Hon var min svensklärare och engelskalärare. Min svenska var knapp och jag räckte ofta upp handen för att ställa frågor som "vad betyder ironi?" eller "vad betyder stadsminister?" Kristina Callmar tyckte aldrig att jag var jobbig och lyfte upp mina frågor för klassen. Hur många kunde förklara begripligt vad ironi var... kan du? Hon behandlade mig som om jag vore den mest fantastiska människan på hela jordklotet och på vårt första utvecklingssamtal sa hon "ja, du Margrét, jag kan ju inte låta att älska dig"  Jag hade inte så bra självkänsla på den tiden så jag sög verkligen åt mig all kärlek jag kunde få - från vem som helst i och för sig! Jag har fortfarande kontakt med min älskade Kristina. Hon visade mig vägen till att vara sann mot mig själv och sätta värde på mig själv. En livsmentor! 
Idag ska jag träffa en annan slags mentor - hon och jag har blivit ihopsatta genom Almis mentorsprogram. Hon kan det jag behöver hjälp med i mitt företag. Snart kommer jag ju ut med Didi vaknar - dagen gryr DVD-filmen och den ska marknadsföras och en massa saker som jag egentligen inte har en susning om hur man gör. Sen skulle jag vilja få igång pengaflödet... ja, så att jag bara behöver jobba 50% eller inte alls vid sidan om. Jag hoppas att hon kan hjälpa mig utveckla mitt företag. 
Jag har kollat upp hennen på internet och ser trevlig ut. Hon har också tagit imponerande beslut i sitt nuvarande jobb. Jag ser verkligen fram emot att träffa henne. 
Mer om detta senare... 

RSS 2.0