Skrik uti det oändliga

Jag tror att man kan stå ut med ett ganska rejält utåtagerande beteende men skrik - särskilt i kombination - tär en sönder till slut. Ibland låter det hemma hos mig som om vi hade kolikbarn. Theodor slutar liksom aldrig skrika - fast han i vissa lägen inte försöker skrika så skriker han i alla fall. 
I somras började han skrika "hjälp" för att få hjälp. Han förstod begreppet och det var ju jättebra tyckte jag och hans pappa. Theodor fick reaktioner - vi kom och hjälpte honom! MEN det visade sig ganska snart att han inte riktigt förstod innebörden i ordet hjälp. Om han får en reaktion så gör han om saker och ting. Det kan handla om riktigt bra saker som när han sa sitt första ord .... BAJS! Bajs var som en startsträcka för andra ord ha ha han sa bajs framför andra ord tex bajsmamma, bajspappa, bajsmacka osv. 
Theodor fick uppmärksamhet för att säga bajs alltså var det perfekt och pojken sa några enstaka ord. 
Det kan också handla om riktigt hemska saker som stryptag på småbarn i ca 1 års åldern. Vi fick nys om detta på förskolan för några år sedan. Theodor var förtjust i en liten grabb som var ungefär i ett års åldern och de lekte ibland. Theodors förskolelärare berättade för oss att Theodor tagit strypgrepp på pojken, bakifrån. Han gjorde detta i omgångar och fick en hel del uppmärksamhet. Hemma gjorde han samma sak med sin lillasyster och det var riktigt svårt att låta bli att skrika till eller visa den starka reaktion man känner inombords. Men jag och min man tog bort lillasyster bestämt och lugnt. Theodor fick ingen reaktion och slutade senare med alla strypgrepp. 
Nu handlar det om skrik - ignorera!!!! Man blir helt galen själv! "hjälp hjälp hjälp hjälp hjälp hjälp hjälp hjälp" fast han behöver inte hjälp. Tonen är hög och gäll och outhärdig. 
Hur får jag honom att sluta skrika?
/M

Theodor 8 år

Det är ju helt otroligt att tiden går så fort som den gör och att min lille pojke har blivit 8 år! Igår väckte vi honom, i hans nya säng som han hade fått i födelsedagspresent, med tårta och presenter. Han hade så klart vaknat låååångt innan. Redan vid fyra var jag uppe och sa åt honom att somna om. Jag tror att han gjorde det ungefär en timme senare och sov till halv sju. Vi hade bestämt oss för att vakna halv åtta så Theodor fick ligga lääänge och vänta på oss.
Klockan halv åtta gick jag in till honom och sa att nu måste jag stänga dörren för snart ska vi komma med tårta och sjunga för honom. Theodor förstod och var till och med tyst (händer typ aldrig).
Jag, Theodors pappa, lillasyster Saga, storebror Tómas och hans flickvän Rebecca förberedde massa gott att ta med oss upp till Theodors rum.
Vi började sjunga innan vi kom in - först satte han sig upp i sängen - sen började han hoppa som en liten apa och göra apläten ha ha vi borde ha filmat det hela. Det var helt underbart att se :D
Theodor var mer intresserad av den goda frukosten än presenterna men efter ett tag öppnade han dem. Han blev jätteglad över Mr Bean filmerna och Tómas blev jätteglad över vattenpistolen !!!! Det blev vattenkrig!
Klockan ett kom Theodors kompisar och fick massa go´saker innan hela gänget gick ut till fotbollsplan och spelade fotboll med tre bollar. Sedan var det fiskedamm. Klockan fyra kom familjen och Theodor fick Barnen i Bullerbyn - han älskar att titta på skomakaren Snäll för att han är inte snäll. Däremot har detta nu blivit en fixering - vi har tidigare lånat filmen från biblioteket och Theodor vet att varje tisdag måste vi lämna tillbaka den. Nu måste vi ju inte det och han fattar inte det. Han pratar nu bara om att lämna tillbaka filmen på tisdag. Vi förklarar men utan att nå fram!
Idag pratade min man med Theodor om att han var sjuk när han föddes och att han har små prickar i huvudet som gör att han har svårt att prata. Vi har pratat med psykolog innan sommaren om hur vi ska prata med honom och Saga om de svårigheter han har. Han märker ju att Saga har kompisar med inte han osv. Vi har bestämt oss för att göra små böcker till båda med "jag är bra på" bilder. Vi har också läst en bok som heter Doktorn kunde inte laga mig, där barn själva får berätta om sin funktionsnedsättning. Många i den boken har ett rörelsehinder och därifrån kommer titeln på boken. Hur som helst är den ganska intressant att läsa och ger oss verktyg för att prata med Theodor som faktiskt förstår att han inte "passar in" eller hur han nu upplever det!!??

Om någon har idéer om hur man kan prata med ett barn med autism om deras funktionsnedsättning - tar jag tacksamt emot tips :)
/M

RSS 2.0