Ett inlägg - omg! det händer faktiskt :)

 
Har ju för länge sedan förstått och accepterat att jag är dålig på att blogga men skammen som ger sig!
Om ett par veckor fyller Mr.T 9 år vilket jag tycker är helt vansinnigt. Vart tog vägen tiden och hur gammal är jag egentligen aaaaaa
Mr.T fortsätter sin utvecklingsresa i flygande fart. Han har nu långa konversationer med sig själv och alla andra runt omkring. I somras satt jag, Theodor och hans avlösare Winta på bussen hem efter en fikastund på stan. Bussen åker förbi Uppsala reningsverk och det börjar lukta lite illa i bussen. Vi sitter längst bak och bredvid oss sitter en man. Theodor börjar göra kräkljud och säger "jag spyr, bläää, det luktar illa här, blää" osv. Sen pekar han på mannen som sitter vid oss och säger jättehögt "han fes" om och om igen. Jag kunde inte låta bli och skratta. Mannen blev alldeles röd i ansiktet. Theodor ger sig inte utan pekar och anklagar. Jag sa såklart ifrån och Theodor slutar. Han vänder sig dock mot mannen och frågar "Hur mår du?" "Bra" svarar mannen. "vad heter du?" fortsätter Theodor och mannen tittar hjälpsökande på mig men jag ger honom ingen livlina. Han svarar "Daniel" och Theodor fortsätter "Hur gammal är du?" "36" då börjar även han skratta.
Måste bara älska denna spontana konversation. Tyvärr skrek Theodor efter Daniel när denne skulle av bussen "HAN FES" men men vad ska man göra ;)

Till mer allvarligare saker - det har ju varit många och heta diskussioner om planerat LSS boenden i Södertälje där grannarna var emot och kände sig rädda. Jag måste bara få säga att detta är tyvärr för vanligt och en vardag hos många av oss med barn med funktionsnedsättning. Vi har grannar som huschat bort Theodor som om han vore hund och även spottat efter honom. Ifall Theodor varit i närheten av deras hus kommer han hem och säger "gå bort" och slår bort med handen....kan bara komma från dem. Jag blir så förbannad och ledsen att folk beter sig sådär. Tänk om alla fick vara lika värda och älskade precis som de är - vilken trevlig värld vi skulle leva i då!

Från det ena till det andra......min föreläsning Knep för en bättre fungerande vardag, har förändrats en del sedan jag skrev sist. Den har alltid handlat om känslor men jag var så rädd för att säga det rakt ut. Nu har jag ju hållit föreläsningen några gånger och känner att det är dags att slut hyckla - den handlar om känslor - dina känslor och tankar. Allting sätts på sin spets när man för barn med ett handikapp och man har ingen ork att kompensera för sina brister ... eller sin partners brister, för den delen. Man är så trött att man bara vill slippa - allt, barnet, livet, maken - ja, name it! Samtidigt som allt detta är det värdefullasta man har. Kampen inom en är oftast den svåraste och det är ofta svårt att sätta ord på den kampen...den där som man kämpar mot verkligheten....den blev ju inte som jag hade tänkt mig, allt blev mycket svårare osv.
Tankar som anses tabun är ofta grunden till en ond cirkel vi föräldrar hamnar i. Vi tänker den förbjudna tanken - för dåligt samvete - börjar "slå" på oss själva genom att övertyga oss själva om vilken Dålig förälder jag är som tänker såhär - energinivån sjunker - vi blir lättirriterade, arga osv. Runt runt runt går det.

Många som varit på mina förläsningar vill ha en bok från mig. Jag kanske borde skriva en bok!? Jag kanske är bättre på att skriva en bok än en blogg ha ha

/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0