En typisk dag mellan två världar

Idag kom jag, Saga och Theodor hem samtidigt. Taxichaffören sa att Theodor var ledsen - han hade glömt något på skolan, men han visste inte vad det var. Jag dirigerade Saga till en sin kompis Judith som var ute och lekte, gick fram till Theodor som berättade att han glömt sina solglasögon på skolan.... detta är en katastrof. Theodor kan inte för sitt lilla liv förstå att jag inte kan åka till skolan och hämta hans solglasögon. Han skriker och skriker. Inget duger. Det spelar ingen róll hur många gånger jag säger "ja, min älskling, du glömde dina solglasögon på skolan". Theodor vill hämta dem NU och jag säger "Theodor, du får hämta solglasögonen i morgon när du åker till skolan" Då säger Theodor "NEÈEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ" Jag försöker bryta beteendet och föreslår en aktivitet istället... tror ni att det går bra!!?? Jag erbjuder cykeln.... men Theodor vill inte sätta på sig hjälmen. Jag erbjuder då sparkcykel och säger att då måste man inte ha hjälm - fel men va´fan! Det går inte hem. 20 minuter senare skriker Theodor att han vill cykla men inte ha hjälm. Då ringer rektorn på skolan där jag jobbar. Det tillhör historien att min morfar har dött och jag är tvungen att åka till Island i mprgon. Jag har försökt få tag på min rektor för att få tjänstledigt. Nu när hon väl ringer upp mig vill jag ju inte släppa henne. Rektorn får gott vänta tills min histeriska Theodor lugnar ner sig en aning. Jag kunde ha ett okey samtal med henne och Theodor överlvde - utan sina solglasögon. Det är intressant att observera hans besatthet vid vissa saker- han har sina periode. Just nu är det solglasögonen. I februari och mars var det mobiltelefonen, vissa fixeringar kommer och går andra består... stänga dörren består, dra upp dragkjedjan HELA vägen - består, täcket ska ligga korrket - består!
Sticker till kalla kalla Island nu - utan barn - med sorg.
/Margrét

Min son Theodor

Jag är mamma till Theodor 6,5 år. 2003 ville jag och min man så gärna få ett barn. Theodor var ett kärleksbarn och så efterlängtad. Under graviditeten blev jag enorm - gick upp 35 kilo och man kunde konstatera att barnet var väldigt stort. När han föddes var han drygt fem kilo och såg ut som en sumobrottare ha ha
De första sex månaderna var Theodor mer eller mindre på sjukhuset. Han hade ett virus på hjärtat som gjorde att hjärtats högra kammare inte pumpade blodet så som det skulle. Han kunde inte riktigt suga och svälja vilket gjorde att ammningen var ett moment ingen så fram emot. Han spydde också upp allt, vilket gjorde att läkarna ville att jag skulle sluta amma. Vi började ge honom sojamjölk istället genom en sond. Han rasade i vikt och var nära att dö. Läkarna kom då på att han var soja- och mjölkallergisk. Sonden satt i länge och Theodor var apatisk när det gällde mat. Vi var på väg att operara in en knapp i magen för sonden när han fick RS - in på sjukhus igen och ingen operation. När man får RS måste man ta sterioider och en biverkning av dessa är att man får matlust ... gissa vad ju Theodor tog emot lilla skeden med krossad banan tjohooo en vecka senare åt han och har ätit otroliga mängder mat sedan dess.
Vi antog att han var sen eftersom han hade en guppig start i livet men snart började vi uppmärksamma att han var inte som andra barn i hans ålder. Vi upptäckte att han inte hörde.... jag klappade händerna bakom honom och han reagerade inte. Det tog ett halvår att få inoperarade rör i öronen. Han hade kronisk öroninflamation och hörde inget!!!!!!! Fin hörsel annars hummmm
Vi antog att han var sen - inte konstigt med tanke på hörseln ... Theodor träffade en sjukgymnast som sa att han inte bara var sen utan att han hade ett avvikande beteende. Vad betyder det? Vi fick kontakt med Habiliteringen. Sommaren 2007 fick vi beskedet att Theodor har en hjärnskada sk migrationsstörning. Nu 2011 har fått Theodor följande diagnoser; autismspektrumstörning, hyperaktiv, epilepsi, oral disfunktion (han kan inte prata) samt utvecklingsstörning. 
Jag gravid med Theodor

Nyfödd

Theodor riktigt smal av sin allergi

Theodor 6 år

Denna resa har varit fylld av förtvivlan, ovisshet och sorg samtidigt som det har varit fylld av glädje, förundran och värme. Resan fortsätter och jag tänkte nu dela med mig av min vardag med min underbara son Theodor.
/Margrét

Mentorsprogrammet

Om en timma far jag iväg för att träffa min mentor för första gången. Jag har aldrig haft en formell mentor i mitt liv - en informell mentor i mitt liv var Kristina Callmar. Kristina träffade jag 1993 på Komvux i Ekeby. Hon var min svensklärare och engelskalärare. Min svenska var knapp och jag räckte ofta upp handen för att ställa frågor som "vad betyder ironi?" eller "vad betyder stadsminister?" Kristina Callmar tyckte aldrig att jag var jobbig och lyfte upp mina frågor för klassen. Hur många kunde förklara begripligt vad ironi var... kan du? Hon behandlade mig som om jag vore den mest fantastiska människan på hela jordklotet och på vårt första utvecklingssamtal sa hon "ja, du Margrét, jag kan ju inte låta att älska dig"  Jag hade inte så bra självkänsla på den tiden så jag sög verkligen åt mig all kärlek jag kunde få - från vem som helst i och för sig! Jag har fortfarande kontakt med min älskade Kristina. Hon visade mig vägen till att vara sann mot mig själv och sätta värde på mig själv. En livsmentor! 
Idag ska jag träffa en annan slags mentor - hon och jag har blivit ihopsatta genom Almis mentorsprogram. Hon kan det jag behöver hjälp med i mitt företag. Snart kommer jag ju ut med Didi vaknar - dagen gryr DVD-filmen och den ska marknadsföras och en massa saker som jag egentligen inte har en susning om hur man gör. Sen skulle jag vilja få igång pengaflödet... ja, så att jag bara behöver jobba 50% eller inte alls vid sidan om. Jag hoppas att hon kan hjälpa mig utveckla mitt företag. 
Jag har kollat upp hennen på internet och ser trevlig ut. Hon har också tagit imponerande beslut i sitt nuvarande jobb. Jag ser verkligen fram emot att träffa henne. 
Mer om detta senare... 

Saga sötis

Ikväll ska jag till min lillasyster Maarit och ha en tjejmyskväll med våra kusinbarn Ingrid och Minda. Vi ska beställa pizza, äta godis och popcorn men först och främst ska vi titta på nån tjejfilm som 27 dresses!Det här är Ingrid :D Blir nog en rolig kväll!

Längtan

Om jag vilar på dagen - som jag precis gjort ;) så skönt!!! Då blir jag sugen på något gott - helst chiklad precis när jag har vaknat! Om jag är i Uppsala för länge känner jag en obeskrivlig längtan efter att åka iväg härifrån - vart som helst med start på Island. Om jag bor i en lägenhet längtar jag efter radhus, när jag bor i radhus längtar jag efter hus. Jag planerar ständigt och jämt att bli smal. Om jag blir smal - då kanske längtar jag efter att vara lite tjock!!?? 
 Jag är som Lilla Flickan som jobbade i en fabrik och längtade efter att bli skönhetsdrottning och tittade i tidningen för att beundra dessa. När hon sen blev skönhetsdrottning tittade hon i tidningen och längtade efter att bli modell. När hon sen blev modell, tittade hon i tidningen och längtade efter att bli filmstjärna. När hon blev filmstjärna, tittade hon i tidningen och läste om sig själv och tänkte "om man ändå vore som hon!"


Redigeringslogg och diet

Nu rivstartar jag 2011 - har gjort klart redigeringsloggen som legat som en mara på mig hela julen - skickat iväg den by by! Alldeles för tidigt i morse tog jag mig i kragen och sparkade mig i arslet och tog mig för första gången till Viktväktarna - skrev in mig och ska nu vara medlem tills jag gått ner några kilo. Jag tycker inte många saker är pinsamma - jag kan låtsas jobba i en butik utan att egentligen göra det, jag låtsas vara kändis och försöka få gratisprodukter, jag kan dansa magdans framför folk som jag inte känner och som jag känner, jag kan leka Mission Impossible där jag jobbar som lärare - smyga i korridorerna, jag kan låtsas vara din flcickvän på ett mycket övertygande sätt, jag kan ha en skrikande Theodor i butiken/caféet/restaurangen MEN att sitta på ett Viktväktarmöte shit vad jag tyckte det var pinsam! Tankar som "är jag verkligen en av de här människorna som sitter här och sväljer detta Halleluja-budskap?" flög genom min blonda skalle. Ett av det värsta var kvinnan som satt bredvid mig - hon var också ny - satt och sa "Ja, visst är det så" typ till allt föreläsaren pratade om OCH till mig. Sen log hon sitt vackraste - stackars varelse! Eller stackars JAG! Har jag sjunkit så lågt att jag måste delta i Viktväktarmöten för att komma under 80 kilo (jag har fastnat där nämligen) - ja, så hemskt är det. Jag ska fan gå ner 1 kilo i veckan och vara vid min målvikt om två månader och sen ALDRIG besöka Viktväktarna igen - i hela mitt liv. Om det är någon som undrar varför jag skriver Viktväktarna så ofta i detta inlägg så kan jag berätta i hemlighet att de sponsrar mig - jag tänker inte berätta vad jag får men du skulle också hora om du fick samma erbjudande - jag lovar!
Värsta tjockisbilden på mig julen 2010 - jag är den där blonda som har blåa strumpbyxor på sig!!

Dags för en blogg

Tanken var att skapa denna blogg under våren 2010 ha ha nu är det alltså dags så kan jag klappa mig själv på axeln och vara stolt över att jag lyckades i alla fall få till den innan året tog SLUTFrån inspelningen av dvd-filmen Didi vaknar, dagen gryr i juni 2010 Det här är från inspelningen av nya filmen Didi vaknar, dagen gryr som kommer ut i mars 2011 om allt går vägen. Det här är Didi som provar kläderna som det var tanken att hon skulle ha på sig ... det prasslade så mycket att det inte gick så hon fick vara enbart rosa  :D

Nyare inlägg
RSS 2.0